Demensutredning – hur går det till steg för steg?

Demensutredning – hur går det till?

Att behöva fundera på om glömska, ordsvårigheter eller förändrat beteende kan bero på demens väcker ofta oro. Många söker efter demensutredning, minnesutredning eller hur går en demensutredning till just för att förstå vad som väntar och om det finns hjälp att få. Det viktiga att veta är att en utredning inte bara handlar om att “leta efter demens” – den syftar också till att upptäcka andra, ibland behandlingsbara, orsaker till minnesproblem. Socialstyrelsen rekommenderar att personer med misstänkt demenssjukdom erbjuds en basal demensutredning, ofta via vårdcentralen, och vid behov en mer utvidgad utredning på specialistmottagning. (socialstyrelsen.se)

För många börjar allt med en känsla av att något inte stämmer. Kanske tappar man tråden i samtal, glömmer tider oftare än tidigare eller märker att en anhörig får svårare att hantera ekonomi, mediciner eller vardagliga rutiner. Sådana symtom kan bero på demenssjukdom, men också på till exempel depression, stress, sömnbrist, vitaminbrist, sköldkörtelsjukdom eller annan kroppslig sjukdom. Därför är det klokt att söka vård tidigt. (1177.se)

Utredning av demens steg för steg – varför görs den?

En utredning av demens steg för steg görs för att besvara flera viktiga frågor:

• Finns det verkligen en kognitiv svikt, alltså nedsättning av minne eller andra hjärnfunktioner?
• Påverkar besvären vardagen i sådan grad att det kan röra sig om demenssjukdom?
• Kan symtomen förklaras av något annat som går att behandla?
• Om det är en demenssjukdom – vilken typ handlar det om?
• Vilket stöd, vilken behandling och vilken uppföljning behövs? (socialstyrelsen.se)

Det här är centralt, eftersom “demens” inte är en enda sjukdom utan ett samlingsnamn för flera tillstånd som påverkar hjärnan. Exempel är Alzheimers sjukdom, vaskulär demens, Lewykroppsdemens och frontotemporal demens. Olika diagnoser kan ge olika symtombild, prognos och behandling. (socialstyrelsen.se)

En basal demensutredning innehåller enligt Socialstyrelsens riktlinjer typiskt kognitiva tester, blodprov och hjärnavbildning med CT eller MR, där klocktest används som komplement till MMSE test. I praktiken kombineras detta med läkarbedömning, samtal med patient och ofta även med en anhörig. (socialstyrelsen.se)

Samtal, anhörigintervju och demens test – första delen av minnesutredningen

Första delen av en minnesutredning är nästan alltid ett noggrant samtal. Läkaren frågar när besvären började, hur de har utvecklats och vilka situationer som blivit svårare. Det kan handla om:

• minne för tider, namn eller nyss inträffade händelser
• orientering i tid och rum
• språk och ordmobilisering
• koncentration och planeringsförmåga
• humör, oro eller nedstämdhet
• gångförmåga, balans eller neurologiska symtom
• läkemedel, alkoholkonsumtion och tidigare sjukdomar (1177.se)

Ofta är en närstående med vid besöket. Det är inte för att “prata över huvudet” på patienten, utan för att ge en mer komplett bild. Den som själv har kognitiva svårigheter märker ibland inte alla förändringar, medan en partner, vuxet barn eller nära vän kan beskriva hur vardagen faktiskt fungerar. Detta är en viktig del av bedömningen. (1177.se)

Därefter görs ett eller flera demens test. Vanliga exempel är:

• MMSE test eller MMT/MMSE-SR: ett strukturerat test av orientering, minne, språk, uppmärksamhet och enklare problemlösning.
• Klocktest demens: personen får rita en klocka och markera en viss tid, vilket ger information om visuospatial förmåga, planering och exekutiv funktion.
• MoCA: ett bredare kognitivt test som ofta fångar fler domäner än MMSE. (1177.se)

Det är viktigt att förstå att inget enskilt test ställer diagnosen. Ett lågt resultat betyder inte automatiskt demens, och ett normalt resultat utesluter inte tidig sjukdom. Testerna måste alltid tolkas tillsammans med sjukdomshistoria, utbildningsnivå, språk, psykiskt mående och övriga undersökningsfynd. (1177.se)

Många frågar: “Kan man göra ett demens test hemma?” Det finns enkla frågeformulär och digitala tester, men de kan inte ersätta medicinsk bedömning. Hemmatester kan möjligen väcka misstanke, men bör inte användas för att självdiagnostisera. Vid kvarstående oro behövs vårdkontakt. Detta är också skälet till att vården använder standardiserade test i rätt sammanhang. (1177.se)

Demens blodprov – vad letar man efter?

Demens blodprov är en viktig del av utredningen, men inte för att ett vanligt blodprov ensam kan “visa demens”. Syftet är främst att hitta andra förklaringar till minnesproblem eller tillstånd som kan förvärra kognitionen. På 1177 anges bland annat provtagning för blodvärde, blodsocker, kalcium, sköldkörtelfunktion och vitamin B12. I klinisk praxis bedöms ofta även andra prover utifrån symtom och riskfaktorer. (1177.se)

Blodprover kan till exempel bidra till att upptäcka:

• blodbrist
• vitamin B12-brist eller folatbrist
• störningar i sköldkörteln
• rubbningar i salt- eller kalkbalans
• diabetes eller dålig blodsockerkontroll
• infektion eller inflammatorisk sjukdom
• lever- eller njurpåverkan (1177.se)

Det här är viktigt eftersom vissa tillstånd kan ge symtom som liknar demens eller förstärker en redan skör hjärnfunktion. Ibland kan behandling ge tydlig förbättring.

Samtidigt utvecklas nya blodbaserade biomarkörer för Alzheimers sjukdom, till exempel plasma p-tau och amyloidrelaterade analyser. Under de senaste åren har dessa fått större betydelse i forskningen och i viss specialistvård, men de ingår ännu inte som standard i all basal svensk demensutredning. Internationellt pågår snabb utveckling, och Alzheimer’s Association har både uppdaterat diagnostiska kriterier och publicerat riktlinjer för användning av blodbaserade biomarkörer i specialistvård. (alz.org)

För patienter och anhöriga är slutsatsen enkel: vanliga blodprover är fortfarande mycket viktiga, men främst för att utesluta andra orsaker. Mer avancerade Alzheimer-blodprov kan i dag vara aktuella i specialistsammanhang, men används ännu inte överallt på samma sätt. (1177.se)

MR, CT och lumbalpunktion – när behövs fler undersökningar?

När den första bedömningen är gjord går man ofta vidare med avbildning av hjärnan. Vanligast är CT av hjärnan, men ibland görs MR i stället. Syftet är inte att “se demens” direkt, utan att hitta mönster som stödjer en viss diagnos och samtidigt utesluta annat, till exempel tumör, normaltryckshydrocefalus, äldre stroke eller andra strukturella förändringar. Socialstyrelsen räknar CT eller MR som en del av fullständig basal demensutredning. (socialstyrelsen.se)

Skillnaden i praktiken är ofta denna:

• CT hjärna är snabb, tillgänglig och vanlig i basal utredning.
• MR hjärna ger mer detaljerad bild och kan vara särskilt värdefull när diagnosen är oklar eller när vaskulära förändringar misstänks. NICE anger till exempel att MR bör användas om demenssubtyp är osäker och vaskulär demens misstänks; om MR inte finns tillgänglig kan CT användas. (1177.se)

I vissa fall behövs även lumbalpunktion, alltså provtagning av ryggvätska. Då analyseras biomarkörer som speglar förändringar typiska för Alzheimers sjukdom, till exempel amyloid och tau-proteiner. På 1177 beskrivs att vissa proteiner kan finnas i högre eller lägre mängd än normalt vid demenssjukdom. Lumbalpunktion används inte för alla, men kan vara särskilt värdefull hos yngre personer, vid atypiska symtom eller när man behöver öka diagnostisk säkerhet. (1177.se)

Många undrar om lumbalpunktion är farlig. För de flesta är det en säker rutinundersökning. Vanliga biverkningar är övergående huvudvärk eller ömhet vid stickstället. Allvarliga komplikationer är ovanliga. Undersökningen görs bara när nyttan bedöms vara tydlig.

Vid behov kan specialistvården också komplettera med:

• neuropsykologisk testning
• EEG
• funktionell hjärnavbildning, såsom isotopundersökningar eller PET i särskilda fall (1177.se)

Vad händer efter en demensutredning?

När alla delar är klara får patienten vanligtvis ett återbesök där läkaren går igenom resultatet. Då försöker man besvara tre frågor: vad visar utredningen, vad betyder det i vardagen och vad blir nästa steg? 1177 beskriver att man ibland inte säkert kan avgöra orsaken direkt, och då kan ny bedömning behövas efter en tid. (1177.se)

Om utredningen talar för demenssjukdom kan nästa steg vara:

• diagnos och information om sjukdomen
• läkemedelsbehandling när det är relevant
• uppföljning i primärvård eller specialistvård
• stöd till anhöriga
• hjälpmedel, arbetsterapeutisk bedömning och kommunala insatser (socialstyrelsen.se)

Om utredningen i stället visar andra orsaker kan fokus bli att behandla dessa. Det kan handla om depression, läkemedelsbiverkningar, bristtillstånd, kärlrelaterade riskfaktorer eller annan kroppslig sjukdom. Just därför är det så viktigt att söka vård tidigt – inte sent.

För arbetsgivare och företag är detta också relevant. Kognitiv svikt påverkar inte bara individens hälsa utan kan även märkas i arbetsförmåga, säkerhet, koncentration och sjukfrånvaro. Tidig upptäckt av riskfaktorer som högt blodtryck, diabetes, blodfettsrubbningar, vitaminbrist eller sköldkörtelrubbning kan vara en del i ett förebyggande arbetsmiljöarbete, även om sådana prover förstås inte ersätter en riktig demensutredning vid misstänkta symtom.

Om du eller en anhörig känner igen er i beskrivningen ovan är det klokt att kontakta vårdcentralen för bedömning. Och vill du samtidigt få bättre överblick över hälsovärden som kan påverka hjärna, kärl och allmänt mående, kan en hälsokontroll vara ett tryggt första steg. Vill du veta hur dina värden ser ut? Beställ en hälsokontroll här. För företag som vill arbeta mer förebyggande gäller samma sak: Vill ni minska sjukfrånvaron och arbeta förebyggande? Läs mer om våra företagshälsokontroller.