Benhinneinflammation – symtom och behandling

Om det hugger längs insidan av underbenet varje gång du börjar springa, och smärtan sedan dröjer kvar när du går i trappor eller reser dig efter vila, tänker många först på “dåliga skor” eller träningsvärk. Men benhinneinflammation, eller medialt tibiasyndrom, är en typisk överbelastningsskada som uppstår när vävnaderna runt skenbenet inte hinner återhämta sig mellan belastningstillfällena. Besvären är vanliga hos löpare, personer som snabbt trappar upp sin träning och yrken eller utbildningar med mycket marsch, hopp eller löpning.

Benhinneinflammation (medialt tibiasyndrom) – symtom och behandling

Vad är benhinneinflammation?

Benhinneinflammation kallas på medicinskt språk medialt tibiasyndrom eller MTSS. Det handlar inte om en infektion i benet, utan om en överbelastningsreaktion där muskelfästen, senor och benhinna längs skenbenets inre kant blir irriterade av upprepad stötbelastning. Tillståndet ses som en del av ett spektrum av belastningsskador i underbenet, och om man fortsätter att träna trots ökande smärta kan det i vissa fall utvecklas mot en stressreaktion eller stressfraktur.

Smärtan sitter oftast längs den nedre eller mellersta delen av skenbenets insida. Den är vanligen mer utbredd än vid en stressfraktur, där ömheten ofta är mer punktformig. Just den skillnaden är viktig, eftersom många patienter söker sent efter att först ha försökt “springa igenom” besvären.

Benhinneinflammation är särskilt vanligt hos löpare, dansare och militärer under perioder med hög eller snabbt ökande belastning. Det betyder inte att bara elitidrottare drabbas. En vanlig situation är att någon börjar med promenad-jogg, lägger till intervaller eller backar efter några stillasittande månader och får ont inom några veckor.

Benhinneinflammation – symtom som är typiska

Det vanligaste symtomet vid benhinneinflammation är värk eller ömhet längs insidan av skenbenet. I början kommer smärtan ofta under eller strax efter aktivitet. Senare kan den börja tidigare i passet, sitta kvar längre efteråt och till slut kännas även i vardagliga rörelser.

Många beskriver att det först “värmer ur sig”, alltså att smärtan minskar när kroppen blir varm. Det är typiskt i ett tidigt skede. När besvären förvärras brukar samma person i stället märka att underbenet är ömt vid tryck, att steget känns stelt och att återhämtningen mellan passen blir sämre.

Typiska symtom vid medialt tibiasyndrom är:

• diffus smärta längs skenbenets inre kant
• ömhet över ett längre område, ofta flera centimeter
• smärta under eller efter löpning, hopp eller rask gång
• ibland lätt svullnad i området
• återkommande besvär när träningen återupptas för snabbt

Det som bör väcka extra uppmärksamhet är om smärtan blir skarpt avgränsad till en liten punkt, om den känns även i vila eller på natten, eller om det gör ont att hoppa eller gå några steg utan belastningstolerans. Då måste man tänka på stressfraktur eller annan diagnos, inte bara benhinneinflammation.

Varför får man benhinneinflammation?

Den vanligaste orsaken är en kombination av upprepad belastning och otillräcklig återhämtning. Klassiska utlösare är att öka träningsmängd, tempo eller frekvens för snabbt, att börja springa backar eller hårda underlag, eller att gå från låg aktivitet till intensiv träning på kort tid. Även slitna skor eller skor som inte passar belastningsmönstret kan bidra.

Riskfaktorerna är ofta flera samtidigt. Personer med plattfothet eller mycket stela fotvalv kan få en annan kraftfördelning i underbenet. Nedsatt rörlighet i vadmuskler och fotled, svaghet i fot, höft och bål samt bristande löpteknik eller ensidigt träningsupplägg kan också öka risken.

Hos vissa finns också biologiska faktorer som gör vävnaden mer sårbar. Om besvären återkommer, om du samtidigt haft andra överbelastningsskador eller om återhämtningen är ovanligt långsam bör man överväga sådant som lågt energiintag, menstruationsrubbning, låg bentäthet, D-vitaminbrist eller järnbrist. Det gäller inte minst hos uthållighetsidrottare och personer med hög träningsvolym.

För arbetsgivare är mönstret också relevant. Medarbetare i fysiskt krävande yrken kan få liknande besvär om arbetsbelastningen ökar snabbare än kroppen hinner anpassa sig, särskilt vid mycket gång, stående arbete, trappor eller upprepade förflyttningar. Tidig upptäckt av återhämtningsproblem, näringsbrist och låg energitillgänglighet kan därför ha betydelse även utanför idrotten.

Behandling av benhinneinflammation – vad hjälper?

Behandlingen börjar nästan alltid med att minska den aktivitet som provocerar smärtan. Det betyder inte alltid total vila, men löpning, hopp eller annan stötbelastning behöver ofta pausas eller skalas ned till en nivå som inte driver på besvären. Under tiden kan många fortsätta med cykling, simning eller vattenträning för att behålla konditionen.

I den akuta fasen kan kyla användas som symtomlindring. Smärtstillande läkemedel kan ibland behövas kortvarigt, men de löser inte grundproblemet och ska inte användas för att kunna fortsätta träna oförändrat. Den viktigaste behandlingen är i stället belastningsstyrning: mindre irritation först, sedan gradvis upptrappning när vävnaden tål mer.

Fysioterapi har ofta stor nytta, särskilt när besvären inte går över snabbt. Rehabiliteringen brukar fokusera på rörlighet i vad och fotled, styrka i fot och vadmuskulatur, balans, samt kontroll i höft och bål. Målet är att minska onödig belastning på skenbenet och förbättra kroppens förmåga att ta upp stötar.

Vanliga delar i behandlingen kan vara:

• tillfällig minskning eller paus av löpning och hopp
• alternativ konditionsträning utan stötar
• stretch och rörlighetsträning för vadmuskler och fotled
• styrketräning för fot, vad, höft och bål
• genomgång av skor, underlag och träningsupplägg
• gradvis återgång till löpning när gång och vardagsbelastning fungerar utan smärta

Om smärtan också finns i vardagen kan mer avlastning ibland behövas under en kort period. I vissa rehabiliteringsprogram används stövel eller pneumatiskt benskydd under ett par veckor vid tydliga symtom i dagliga aktiviteter, men det är inget som behövs för alla. Sådan behandling ska bedömas individuellt.

När ska man söka vård och när behövs utredning?

Benhinneinflammation diagnostiseras oftast genom sjukdomshistoria och undersökning. Bilddiagnostik behövs inte alltid från början. Men om smärtan är kraftig, mycket lokaliserad, kvarstår trots avlastning eller förvärras med tiden behöver vården bedöma om det kan röra sig om stressfraktur eller kroniskt kompartmentsyndrom i stället.

Du bör söka vård om:

• smärtan inte förbättras trots några veckors anpassning
• du har ont även i vila eller på natten
• ömheten sitter i en tydlig punkt snarare än över ett större område
• det gör ont att gå normalt eller hoppa på benet
• besvären återkommer gång på gång när du försöker komma tillbaka

Vid misstanke om stressfraktur är MR ofta mer känsligt än vanlig röntgen tidigt i förloppet. En normal röntgen utesluter därför inte en tidig belastningsskada i benet. Det är en vanlig anledning till att långdragna underbensbesvär behöver följas upp om symtomen inte stämmer med ett okomplicerat medialt tibiasyndrom.

Återkommande benhinneinflammation kan också vara en signal om att kroppen saknar byggstenar för återhämtning. Då kan blodprover ibland vara motiverade, till exempel för att bedöma järnstatus, D-vitamin, sköldkörtelfunktion eller andra faktorer som påverkar ork, muskelfunktion och skelettets tålighet. Här kan en hälsokontroll vara ett tryggt sätt att få en tydligare bild av om något i kroppen bromsar läkningen.

Hur lång tid tar det att bli bra och när kan man börja träna igen?

Många blir bättre inom några veckor, men återhämtningstiden varierar beroende på hur länge besvären funnits, hur hög belastningen varit och om det finns kvarstående riskfaktorer. Vissa kan återgå stegvis efter tre till fyra veckor, medan andra behöver betydligt längre rehabilitering, särskilt om smärtan ignorerats länge eller om det finns tecken till mer uttalad belastningsskada.

En säker återgång bygger på funktion, inte kalenderdagar. Först bör vanlig gång fungera utan smärta. Därefter kan man lägga in korta, kontrollerade löpintervaller och öka mängden successivt, ofta med start på mindre än halva tidigare träningsvolymen och sedan stegvis progression. En ofta använd tumregel är att öka belastningen med omkring 10 procent per vecka, men den måste anpassas efter individens symtom.

Det hjälper att följa kroppens signaler systematiskt. Om smärtan kommer tillbaka under passet, ligger kvar nästa dag eller successivt flyttar fram sin debut, går upptrappningen för snabbt. Då är rätt strategi att backa ett steg i stället för att pressa igenom.

Underbenet berättar ofta hur resten av kroppen mår. Den som gång på gång får benhinneinflammation trots nya skor och träningsjusteringar behöver ibland titta bredare: sömn, energiintag, järnnivåer, D-vitamin, återhämtning och total belastning över veckan. Där finns ofta förklaringen till varför vävnaden inte svarar som den ska.

Vill du veta hur dina värden ser ut och om något påverkar din återhämtning? Beställ en hälsokontroll hos Testmottagningen. För arbetsgivare som vill arbeta mer förebyggande finns också företagshälsokontroller som kan ge tidiga signaler på belastning, bristtillstånd och risk för återkommande besvär.